Inatt kräktes Haylie ner våran säng, redan då började jag bli lite orolig men tänkte att hon kräktes av sin hosta. Samma sak nu imorse när hon kräktes ner hela mig.
Jag hoppades så mycket att det inte ska vara maginfluensa för då är det bara att köra in till Örnsköldsvik och till sjukhuset :(

Men hon kräktes efter att ha druckit mjölk, båda gångerna.
Hon har ätit frukost, en och en halv sån liten yoggi nu och inget har hänt ännu och det var ca 20 minuter sedan hon började äta. Nu leker hon och bråkar med sina syskon om vartannat.

Så nu tänker jag inte ge henne mera mjölk, iaf inte så länge hon har sin hosta.
Det verkar som om hon mår bättre nu iaf och det känns bra, har ingen lust att ligga på sjukhus över nyår direkt.

Lilla älsklingen vad jag önskar att du fick må bra utan massor av sjukdomar nu ♥

Jag kan inte hjälpa att tycka synd om henne, jag kan inte heller sluta känna att det är mitt fel att hon fick diabetes. Även om vardagen infunnit sig så kommer alla dessa jobbiga tankar och känslor, speciellt när hon är sjuk som hon är väldigt ofta nu för tiden. Hon blir så ledsen, vaknar och gråter. Jag känner mig både hjälplös och orkeslös, får jätte dåligt samvete just för att jag känner mig så. Hon skriker nej nej nej när jag måste sticka henne eller ge henne insulin. Mitt hjärta går sönder. Jag hatar när hon blir sjuk.. :( Önskar att jag kunde fått det istället för henne.

I torsdags var det BVC dags för dom två små trollen och det blev längd, vikt och sprutor för båda.

Haylie 2år:
Längd: 94 cm
Vikt: 14.8 kg

William 8 månader:
Längd: 76.5 cm
Vikt: 11.1 kg

Mina stora älsklingar!
Haylie har gått upp bra i vikt då hon för mindre än en månad sedan låg runt 12kg. (när hon insjuknade i diabetesen).
Det går framåt och det känns bra!
Willam är en stor kille och snart ikapp sina storasystrar ♥

Mina hjärtan skulle kommit hem idag, men icke. Läkarna säger en sak och menar en annan.
Blir så ledsen, vill ju bara ha hem dom och så man kan börja leva igen för just nu känns det som om allt står på paus.

Jag har blivit sjuk och William har blivit sjuk. Orka.
Minna och Ella hostar men hyffsat pigga ändå.

Kräks på hela denna situation och jag kan inte ens tänka mig hur det är för Haylie och Toni.

Under eftermiddagen/kvällen så kommer dom hem! Äntligen.
Inget mer sova på sjukhus. Underbart.

När Toni  ringde och sa att dem fick komma hem så kom tårarna. ♥

Idag kommer mina älsklingar hem om än bara för en stund. Ska bli så underbart att få hem henne igen. Men kommer väl fälla en tår eller ett par när dom måste åka tillbaka till Örnsköldsvik igen.

Min lilla älskade Haylie, mitt hjärta blöder för dig min fina lilla dotter ♥

Haylie har varit dålig ett par dagar nu och inte velat äta utan bara varit slö och trött, ingen feber och ingen förkylning. Jätte jobbigt har det varit att inte veta vad som är fel.

I måndags ringde jag 1177 och pratade lite med dom, dom tyckte jag skulle höra av mig till VC så fort som möjligt och det gjorde jag, jag ringde och fick tid 10.15 på tisdagen.
Väl där så lyssnade dom på henne och tog tempen osv, när vi var på väg hemåt så tyckte dom att vi skulle ta ett blodprov iaf, sagt och gjort vi tog provet och inte ens en minut efter så fick vi komma in till sköterskan igen och då visste vi att det var något som var riktigt fel.

Hon sa att Haylie fått diabetes och hela min värld rasade ner, tårarna kom och det kändes som jag dog. Jag kunde inte prata eller tänka klart. Vi blev beordrade att åka in till sjukhuset i Örnsköldsvik på en gång. Panik panik panik.

Jag gick ut till bilen där Tonis pappas väntade och berättade vad som hänt sen ringde jag till min mamma och berättade, tårarna kunde inte sluta rinna. Så ledsen och så arg, kan inte sluta tänka hur orättvist livet är.
Hon är ju så liten, inte ens två år fyllda och ska behöva gå igenom detta :( Orättvist!

I bilen efter besöket och beskedet från vårdcentralen

Väl inne på sjukhuset fick hon ett rum och lägga sig i sängen på en gång, sen skulle dom sätta dropp och kanyl för att lättare kunna ta blodprover på henne, hon skrek och grät, mycket och länge. Jag kände mig hjälplös och satt bredvid henne och höll hennes hand och strykte min hand genom hennes hår, kunde inte släppa den känslan jag hade inombords, känslan av orättvisa och hjälplöshet.

Det tog ett tag att få i ordning på alla sladdar och kanyler och vad allt det nu var. Bandage på bägge händer och så liten och hjälplös :(

Första bandaget på där det gavs dropp men nu insulin och sockerlösning.

Bandage på båda händerna. Min lilla älskling ♥

Hela gårdagen och natten och idag har dom tagit blodprover varje timme, natten gick bra vissa gånger vaknade hon vissa gånger fortsatte hon att sova. Så trött och så sliten.

På kvällen märkte man iaf att det blivit bättre då ville hon upp och äta men det fick hon inte så det blev inget för mig heller då hon inte somnade ordentligt förens ganska så sent på kvällen. Men hon skrattade och var glad och kramades lite med mig.

När vi kom in till sjukhuset så låg hon på 28 i socker och vid halv 3 på natten låg hon på strax över 10 och vid 8 på morgonen låg hon på 3,1.
Idag har hon varit mer vaken och mer glad och ätit lite mer även om det inte var mycket så har hon fått i sig mer än dom senaste dagarna. Jag älskar att se henne glad och skrattades och busandes. Vi har busats en del idag, Toni, Ella, Minna, William och Ukki kom och hälsade på vid 10 på förmiddagen.

En trött liten tjej ♥

Haylie och Ukki ♥

Toni och jag bytte idag så jag åkte hem med Ella, Minna och William.
Vi åker dit igen på lördag och hälsar på och så kommer jag att stanna kvar och Toni åker hem.
Man måste bytas av, man blir galen annars.

Nu sitter jag hemma och känner mig deppig, ledsen och tom. Saknar min lilla tjej så enormt mycket, det går inte att beskrivas.

Fick en bild av Toni, Haylie äter lite fil med sylt och blev tydligen väldigt glad efteråt. 

 Mer uppdatering kommer men inte just nu. Jag ska försöka sova lite nu.